Möbelkopior: Del I
RUM #10 2012

Vem drabbas egentligen hårdast av handeln med möbelkopior? Rör det sig kanske mer om prestige än förlorad inkomst för originaltillverkarna. I tre delar gräver RUM på djupet och öppnar upp för debatt om upphovsrätt, ekonomi, samt etik och moral.

År 1953 lanserades NK-stolen ritad av Bengt Ruda och tillverkad av Nordiska Kompaniet. Idag går den i folkmun under namnet Domstolsfåtöljen efter en tvist med en plagiatör som försökte kapitalisera på en exakt kopia. Detta var början till en diskussion om att möbler som uppfyller vissa krav måste få ett skydd, och med det var debatten om kopior och original igång.

Handeln med möbelkopior har blivit allt vanligare. På grund av olika lagar vad gäller tiden då upphovsrätten gäller kan möbelföretag med bas i bland annat England verka utan problem. Där släpps skyddet 20 år efter verkets introduktion på marknaden. Det är alltså lagligt att sälja kopiorna om affären sker i England och om leveransen till Europa sker via en tredje man. En dom från EU-domstolen i juni i år där en tysk transportör ansågs kunna vara skyldig till medhjälp till upphovsrättsintrång visar dock att handel med möbelkopior över gränserna inom EU kan stoppas under vissa förutsättningar. Men andrahandsförsäljning är inte tillåtet. Möblerna måste förstöras när de tjänat
sitt syfte.

Rättsprocesserna som tvisterna mellan originaltillverkare och plagiatörer leder till resulterar ofta i dyra och utdragna historier. Det innebär också att små och oetablerade formgivare i princip blir hjälplösa mot större företag i exempelvis Asien.
– Det är omöjligt att stoppa fabrikerna i Kina som producerar säkert 90 procent av alla kopior. Vi försöker stoppa möbelleveranserna när de kommer in i Sverige genom nära kontakt med tullen. Men för det otränade ögat kan det vara svårt att se vad som är en kopia, säger Sven Jansson, vd på Vitra Sverige som bland annat producerar och säljer de eftertraktade Eamesstolarna och Noguchiborden.

På samma gång kan formgivare som är kopplade till de större producenterna skatta sig lyckliga då de inte blir inblandade i de juridiska tvisterna.
– Det tar tid att processa. När det kommer till de större företagen så står de för både tiden och kostnaderna. Men för mindre aktörer eller egenproducerande formgivare finns sällan samma möjlighet att driva en rättsprocess, varken i tid eller i pengar. Det resulterar ofta i att det inte blir någon process. Det är självklart en fördel att arbeta med företag som har den kapaciteten, då det troligen hade varit övermäktigt för mig personligen att driva som enskild designer, berättar Anya Sebton, formgivare på Lammhult.

Men myntet har två sidor påpekar arkitekten och formgivaren Mats Theselius som menar att problematiken med möbelkopior visst kan påverka honom i längden.
– Formgivning är mitt levebröd, mitt jobb och största
intresse. Det är inte på skoj. Så om någon gör samma sak som jag, har jag på sätt och vis gjort jobbet i onödan. Det är även en inkomst jag räknar med att mina barn ska få. Men å andra sidan har jag inga frälsarvisioner och vill att alla ska sitta på mina stolar.
För många är frågan svart eller vit, det vill säga ett förkastligt brott och stöld eller ett helt lagligt sätt att driva en verksamhet på. De auktoriserade möbeltillverkarna anser att plagiatören livnär sig på att sälja deras idéer och egendom till lägre priser och sämre kvalitet. Plagiatörerna å sin sida påstår att det på samma sätt är ett brott att ta ut ett okristligt högt pris för möbler som kan produceras till en tredjedel av priset. Det tredje partiet delar inte upp frågan på detta sätt, utan fokuserar på den moraliska aspekten. Lagen är inte längre behjälplig när frågan uppstår om vad som är ett original. Nyproduktion är exempelvis ett grått område.

"Egentligen är det inte svårt. Ett original är en ursprunglig ritning eller produkt.."

Begreppsförvirring
I samtal med producenter av både kopior och original, formgivare, journalister och jurister framgår det att definitionen av begreppet original varierar stort.
Enligt journalisten och författaren Lotta Lewenhaupt är ett original något som inte ser ut som något annat. Det är exklusivt i design och pris och kan massproduceras om man har rätten till det. Och Anya Sebton är inne på samma spår:
– Egentligen är det inte svårt. Det är en ursprunglig
ritning eller produkt. Sen kan den vara tidsbestämd, alltså producerad under en tidsperiod. Jag skulle vilja säga att det är ett original när det är samma producent hela vägen – när man håller sig till formgivarens ursprungliga ritning eller idé.

Lennart Nyberg, investor och drivande själ bakom Designers Revolt som säljer möbelkopior på nätet, anser att majoriteten av det som nyproduceras är kopior.
– Jag brukar säga att original finns på museum och sedan är det fråga om kopior, licenserade eller inte. Egentligen är originalet den ritning eller prototyp man tagit fram, vilken man sedan gör kopior på, förklarar han.

Många är överens om att originalet har en koppling till ett dokument som ger ett företag rätt att producera möbeln i fråga. Att licensen inte skulle innebära att man producerar ett original tycker däremot Knud Erik Hansen, vd på danska möbelproducenten Carl Hansen & Søn, är skrattretande.
– Vem gör i sådana fall originalet? Vi har fått rättigheten att tillverka möblerna av arkitekterna som ritat dem och betalar royalty till den som har upphovsrätten. Plagiatörerna betalar ingenting, utan de stjäl. Att någon bryter sig in och förstör den image vi byggt upp är orättvist, säger han.

Men hur långt ifrån originalet får man gå som licenserad producent? Det finns de som hävdar att exempelvis Vitras nyproduktion av de formgjutna Plastic Chair de fakto är kopior, då producenten bytt material i sitsen från glasfiber till den billigare och hundra procent återvinningsbara plasten polypropylen.
– Stolen känns helt annorlunda i detta material. Det är okänsligt och klantigt av dem att hålla liv i den gamla döingen. De gör sig en björntjänst genom att tillverka på det sättet. Glasfiber, som den tillverkades av från början, är det ingen som ska hålla på med av miljömässiga skäl, men då kan man lika gärna strunta i stolen, anser Mats Theselius.
Det är naturligt att en miljövänlig produktion är att föredra, likaväl som att Vitra vill hålla liv i produktionen av en stol som figurerat i vartenda inredningsreportage det senaste decenniet.

Astrid Johnsson är jurist vid Brann AB och specialiserad på bland annat upphovsrättsliga tvister. Hon belyser frågan:
– Hur långt ifrån originalet man kan gå som licenserad tillverkare beror på vad som står i avtalet med rättsinnehavaren. Om man jämför med brukskonst så är det skyddat för dess form – inte materialet. Så om någon skulle tillverka Eames Plastic Chair i tyg skulle det ändå kunna vara intrång, för man bedömer helhetsintrycket. Att producera på annan geografisk plats eller fabrik har ingen relevans. Genom att byta komposition på en plast, som i detta fall, så har mycket troligt inte synintrycket förändrats, förklarar hon.
Frida Ramstedt som driver en av landets största designbloggar, Trendenser, har cementerat sitt intresse för debatten om kopior och original i en bok med arbetsnamnet Länge leve originalet som beräknas komma ut under våren.
– På många sätt handlar det om att förvalta ett kulturarv med de här gamla möblerna. Även om många inte tycker det är ett original så är det ändringar som man kommit fram till i nära diskussion med Eames Foundation som innehar upphovsrätten. Möbler måste kunna anpassas för samtiden, säger hon.

Många hävdar enligt samma tankegång att Fritz Hansens möbler av Poul Kjærholm inte är original då de 1980 tog över produktionen från E. Kold Christensen som arkitekten samarbetade med fram till sin död. I fallet med stolen PK22 övergav man då Kjærholms originaldesign och blandade komponenter från rotting- och läderversionen. Lotta
Lewenhaupt påpekar även likheten mellan Piero Lissonis
soffa Alphabet för Fritz Hansen från 2008 och Softwall som han ritade för Living Divani samma år.
– Att påstå att Fritz Hansen tillverkar original är ett fall för marknadsdomstolen, anser Lennart Nyberg.
Hur Fritz Hansen motiverar sina val förblir oklart då de valt att inte uttala sig i detta sammanhang.

"Det som för världen framåt är att skyddet på saker går bort."

Att ta ställning
Då upphovsrätten lyder olika i olika länder kommer debatten att handla mycket om ett ställningstagande för eller emot. Många hävdar att plagiatörerna rånar ärliga möbeltillverkare på deras immateriella äganderätt liksom motarbetar innovativa idéer. Ett annat synsätt är att vissa enbart kapitaliserar mer på design än andra.
– Det som för världen framåt är att skyddet på saker går bort. De långa skyddstiderna har gjort möbelbranschen lat och lett till att den inte följt med i normal kostnadsutveckling. Jämför man dessa ikonmöbler med andra har de relativt sätt blivit dyrare sedan de kom ut, medan andra möbler blivit billigare, säger Lennart Nyberg.

Den ekonomiska aspekten ringar till viss del in problematiken, men saker kan likaväl bli bättre och utvecklas genom alternativa marknader och producenter. Mats Theselius som utöver formgivare är musikfantast refererar exempelvis till ett fall med Fenders gitarrmodell Stratocaster som från början tillverkades i USA. Den populära modellen blev snabbt kopierad och producerad av ett replikaföretag i Japan. Men istället för att stoppa produktionen insåg Fender att produktionen var både billigare och bättre i Japan, så man förlade originalproduktionen till fabriken som gjort kopian. Jeans- och klädjätten Levi’s sitter på en liknande historia. I slutet på 1900-talet köpte japanska jeansmärken upp Levi’s gamla vävmaskiner. Japanerna hade sedan tidigare producerat kopior på Levi’s modeller 501 och 505 från bland annat 1933, -37 och -44, men nu kunde det göras på denim till originalkvalitet. Händelsen har resulterat i en mängd stämningar och kopiorna får inte säljas i USA med den röda lappen på fickan som signalerar varumärket, men frågan vem som verkligen gör originalet kittlar. Är det Levi’s som äger den röda lappen, men som med tiden har förändrat plaggets utseende och kvalitet? Eller är det de japanska företagen som är originalmodellen trogen och dessutom producerar till högre kvalitet på originalmaskiner?

För att återgå till möblerna är det i dagsläget inte speciellt svårt att se skillnad mellan ett original och en kopia. Tar man Hans J. Wegners stol CH24 som exempel har majoriteten av alla kopior ett ryggstöd som är sammanfogat av tre delar. Originalet, producerat av Carl Hansen & Søn, är bockat ur ett stycke. Det går även att se på träets mönster, om det har kvistar eller inte, vilken som är dyr eller billig, äkta eller falsk.
– ”Svensson” har ett otroligt behov av att hävda sig genom sina hem, men de tänker alldeles för kortsiktigt. Vi är ständigt på jakt efter rabatter och att komma billigt undan, men vart har förnuftet tagit vägen? Mycket ligger i att ha kunskap om originalet och varför det är så dyrt. Folk tror att det handlar om ytliga aspekter man kan rationalisera bort, vilket drabbar konstnärliga yrken hårt. Vi behöver lyfta värdet på formgivning generellt och föra debatten i mer folkliga sammanhang, säger Frida Ramstedt.

Frågan är vem som egentligen drabbas hårdast av möbelkopiornas existens. Kanske handlar det mer om prestige än förlorad inkomst för de stora möbelföretagen, då ingen RUM talat med kunnat visa några siffror på förlorad inkomst på grund av konkurrens från kopiorna.
– Vi förlorar inte så mycket, men den svarta marknaden tar bort arbetstillfällen. De som verkligen förlorar något är enligt statistiken det lägre segmentet som producerar möbler till en medelmåttig kvalitet. För dem gör det riktigt ont, säger Knud Erik Hansen.

Den ekonomiska aspekten är svår att undgå när man börjar gräva i frågorna. Vad som är tydligt är att det främst är en fråga för producenterna. Formgivarna får sina fem procent hur affären än ser ut – förutsatt att upphovsskyddet finns kvar i landet i fråga. Som originaltillverkare kan man ändra på en hel del, men skulle man däremot rita en möbel som liknar en annan väldigt mycket utan att vara en exakt kopia blir det andra bullar. Mer om detta i del två och tre

Tillbaka