Mer kreativitet utan hysch-hysch
RUM #12 2011

Arkitektkontoret som gör en grej av att inte heta ”Efternamn + Efternamn” släppte nyligen Archileaks. Duon bakom konceptet hoppas skapa en bättre arkitektur och bota en förlegad bransch genom att ”läcka” material som inte är konkurrenskraftigt.


Rickard Stark och Fredrik Hansson på det Göteborgsbaserade arkitektkontoret Okidoki har som utgångspunkt att inte fronta företagets individer, utan snarare att lägga fokus på vad som skapas – istället för av vem. Med en skarp syn på omvärlden och en uppfattning om en bransch dominerad av äldre män uppstod idén om en radikal aktion som skulle göra gott för alla. ”Mer konkurrens” är ett återkommande begrepp i Rickard Starks resonemang runt varför Archileaks startades och behövs. Men hur skapar man en bättre arkitektur med högre höjd och större mångfald? frågar han sig retoriskt.

– Vi ville göra något radikalt, som är schyst mot hela branschen. De problem vi stött på under de fem år vi jobbat ihop är ju inte gestaltning eller att rita, det kan vi, men vad som är begränsande är all administration och att söka svar på kluriga frågor i ”onödan”. Så föddes idén med ett typ av wiki-system där man kan finna miljö- och detaljplaner, föreskrifter och annat material som ändå inte har något konkurrensvärde, förklarar han.

Archileaks tog form genom att rikta blicken till andra närliggande branscher som data- och programvaruindustrin som delar koder och kunskap för att alla tjänar på det. Idén presenterades på arkitektur­mässan i Göteborg i september och även då platt­formen inte var optimerad eller fullt funktionell fick den bra genom­slag och mycket uppmärksamhet.

– Jag ser framförallt på Archileaks som en resurs- och tidssparande maskin, där möjligheten att fokusera på det kreativa arbetet blir större. Det finns företag som laddat ned hela skiten, säger Rickard Stark.

På sajten finns idag 118 filer uppladdade och en vecka efter dess lansering hade 2 500 personer besökt sidan. Där berättar också arkitekten Joakim Häggström om hur han tagit hjälp av och använt materialet, men på frågan om han kommer ladda upp något själv svarar han att han gärna skulle dela med sig av detaljritningar, men först när byggnad­erna är färdiga och varit uppförda en period. Han poäng­terar även vikten av att det som laddas upp ska fungera i praktiken och vara godkänt av beställaren.

”Arkitektkontor sitter på svarta lådor och vet inte vad de ska konkurrera med.”

Upphovsmännen lägger ingen prestige i uppfinnandet av Archileaks utan planerar att ”ge bort” projektet till alla i framtiden. Visionen är att det ska fungera som en frigående plattform och att man en dag även ska kunna ranka och bedöma filernas relevans och kvalitet utifrån antal nedladdningar och användarbetyg. Men hur skulle arkitektyrket påverkas av att upphovsmannen blir mindre viktig, något som varit – och till stor del fortfarande är – en stor del av yrkets stolthet? Rickard Stark erkänner att det finns en rädsla för att tumma på upphovsrättsskapet inom yrket, men frågar sig samtidigt vad som möjligen skulle kunna hända genom att släppa fram fler ”gör-det-självare”.

– Det är fel att göra oss till experter och ”dem” till amatörer. Så länge man gör bra saker kommer man ha en position på marknaden. Det räcker inte med en titel, utan det handlar om vad man gör, säger han.

Även då duon bakom Archileaks menar att materialet på sidan kommer att vara ganska tekniskt och ”tråkigt” och att det aldrig kommer att finnas färdiga ritningar att ladda ned, uppstår ändå frågan hur långt fenomenet kan gå och hur stort det kan bli. Visionen är att frigöra mer tid för gestaltning och kreativitet, men finns det inte en risk att arkitekten i framtiden istället kan komma att bli mer av en redak­tör med en mängd färdigt material att tanka ner och utgå ifrån? Skulle det inte på liknande sätt också riskera att kunna bli enbart en teoretisk plattform? Men även om det skulle stranda i en teoretisk diskussion ligger det något vackert bakom den helt osjälv­iska idén att tillsammans, och med gemensamma medel, arbeta för en bättre arkitektur där uppdragen går till kontor som förtjänar dem grundat på vad de gör, snarare än vilka de är.

Rickard Stark och Fredrik Hansson väcker viktiga frågor om framtidens roll som arkitekt med Archileaks, något som många äldre i branschen kan ha svårt att ta till sig. Men de poängterar att det inte rör sig om gnäll eller kritik, utan att Archileaks är en del i en lösning.

– Alla arkitektkontor sitter på sina egna svarta lådor och vet egentligen inte vad de ska konkurrera med. Men vi arkitekter är nyfikna av naturen och där tror jag Archileaks framgång ligger, avslutar Rickard Stark.

Tillbaka